OBS!det är inte jag på bilden!!!!

Idag så har jag inte gjort så mycket för utom att umgåtts med min man och myst lite med glass och choklad i soffan. Men efter en stund så fick jag sånt begär av att gå ut på en promenad för jag fick skuldkänslor pga glassen som jag inte borde ha ätit, och chokladen!

Har även suttit och funderat på varför jag håller på såhär...Alltså misshandlar min kropp, för varje gång jag vart nere vid 70-strecket så har jag lyckats hålla mig där ett tag men sen så har skolan börjat å då tvingades man smaka på allt möjligt, då jag är utbildad kock, och då gick det ju lite uppåt men sen gick man ner det och lite till på sommarlovet mellan terminerna. När jag vägde mer än jag nånsin vägt just då vid 2005-06 (89,5kg) så lovade jag dyrt och heligt att aldrig nånsin komma över den vikten nånsin....lyckades jag hålla detta?

ja,jag gick ner till 72kg och höll mig där så gott det gick (men aldrig över 75kg) tills jag började på min allra sista vårtermin i skolan, för i Februari 2008 så träffade jag min nuvarande man och vips så var jag gravid efter två veckor...Under graviditeten så gick jag från 78,6kg till hela 89,4kg på bara 4,5månad!!   Efter det slutade det ju illa med barnet i Juli (läs första bloggen!!) och efter det började jag tröstäta och gick in i en depression...sitter fast än. jag gick upp ytterligare 10kg....ånu står jag här med min strl 44/46 och kämpar på och försöker gå ner till 65kg,fast det är väldigt svårt med antidepressiva piller med i bilden...

Varför ska det vara så svårt att komma ner i vikt??

Absolutist är ett ord som i min mening nästan kan tala för sig självt. Vad innebär det att vara absolutist i dagens läge?anses det okej att vara ute på krogen med tjejgänget men inte dricka något? eller välja att inte röka även om alla andra i gänget gör det?

Jag är stolt absolutist och det står jag för. Jag tycker inte att man behöver dricka sprit eller alkoholhaltiga drycker för att må bra eller för att ha kul. Visst har jag både prövat på att dricka alkohol och röka men efter ett tag insåg jag att det är inte drogerna som gör att man har kul. Det är ens sällskap och sen beror det ju lite på dig själv också hur kul du gör dej.

Och jag förstår dem som tänker "hon där pratar bara i nattmössan" men som sagt var om du behöver spriten för att kunna ha kul så har du inget bra sällskap eller så är du beroende helt enkelt.

Nu låter ju jag som värsta moralkärringen men det är inte riktigt det som är meningen. Men en sak kan jag säga; jag har provat på¨några gånger och det räcker mer än väl för mig, känns lite som att det var då när jag vara "ung och dum". Men i själva verket är jag bara 20 men känner mej snarare som om jag skulle vara 35 eller så.

Det här är vad jag tycker hopppas nån annan har svar på detta?skulle vara kul att höra er motivering! (men då menar jag inte nån fjortis.)

Alltid,eller iallafall oftast så när jag ska gå till sängs och sova...det är då de "stora frågorna" dyker upp i mitt huvud och tvingar mig till att ännu en gång ligga vaken och fundera.

Frågor som; Varför gräset är just grönt och inte rött t.ex eller varför det bara är få förunnat att få friska och krya barn, jag menar är det inte meningen att alla kvinnor ska kunna få barn,var har det gått snett? Men om man bara ser sig omkring så ser man svaret överallt...Det är VI som är problemet, det är vi människor som förstört och manipulerat naturens gilla gång.

Tänk om nåt övernaturligt skulle hända som tvingar oss till insikt; får oss att inse att det vi gör just nu kommer förstöra för dem som kommer efter oss...Kanske det inte skulle vara för sent att ändra ödet, om ALLA bara insåg vad som är på väg att hända.

Också andra frågor som den gamla klassikern "hönan och ägget" vad kom först? Det är tydligen bevisat att ägget kom före hönan men det beror lite på hur man ser på det hela tror jag,det finns inget rätt och felsvar...

Å sist men inte minst;jag förstår inte riktigt folk som går runt och säger saker som att "det hjälper inte om bara jag försöker förändra saker och ting"  men tänk då åxå på alla andra som säger/gör samma sak.Tänk vad man skulle kunna åstadkomma om vi gick ihop som en enad trupp.

Tycker detta låter väldigt underligt att hunden skulle på egen hand tagit sig de 2000km bort som han/hon tog sig. Jag skulle istället börja fundera på "hund-nappning" eller liknande.

Och hur har den lyckats överleva alla dessa år helt ensam och övergiven? Eller kanske det har funnits någon där som tagit hand om den tills nu då en fanns på den övergivna farmen?

Någon som har förslag på förklaringar?svara gärna =)

Kramar