Äntligen ska jag få byta psykolog efter mycket om och men! Jag har tjatat om det i flera månader utan att nån brydde sig, å det är ju lite tråkigt när ingen tar en på allvar tycker jag.

Det var rikit jobbigt att säga det till min numer f.d psykolog, jag fick ju såna skuldkänslor då jag skulle säga att jag ville ha nån med lite mer kött på benen (bokstavligt talat)eftersom då får jag det lättare att gå vidare.

Nu har jag äntligen kommit igång med min träning! Jag kom nyss hem efter ha vart på den vanliga rundan som tar 25minuter att promenera i rask takt. (för ett år sen tog det 35-40minuter att gå den)...Det är så skönt när man har gått för jag får sån energi sen när man är hemma.
 Och magmusklerna, man kan känna dem riktit bra nu så nu gäller det att få bort fläsket efter graviditeten (14månader sen)...bättre sent än aldrig sägs det ju och jag har ju suttit fast i en depression sen dess så det har inte vart så mycket ork över till träning dock, men nu är det promenader,nyttig mat, steppmaskinen och motionscykeln som gäller för hela slanten!!

Men nu måste jag gå, ska ge min man massage då han mått riktigt dåligt idag så fick ta hand om honom. =)

Pussar

Nu har vi nyss kommit hem från mamma och hennes dagbarn igen. Den lille var riktigt griniger idag och bara tjöt så fort han måste vara på golvet =(

Vi åt lite äppelpaj utan socker och kanel men fick heller ingen vaniljsås, så det  vart lite torrt och smaklöst;smakade mest mjöl och havregryn...

Utom det var vi in till stan till psyk för att min man hade läkartid;annars tagit det lugnt.

’KRAMAR

Jag och min man var på ett möte i Mars 2009 där det var en av min mans bekanta som skulle prata om varför han började med den här businessen vi håller på med. Då börjar han att beklaga sig att "ja,han har ju en liten son på 9månader hemma och att det är ju så himla jobbigt att gå till jobbet varje dag..." Men då undrar jag jue varför han inte tar ledigt då?det är ju han som är chefen i sitt eget företag...Men oavsett så är det ju så för alla som har barn,man kan inte gå hemma hela tiden,ta vara på den tiden ni har tillsmannas istället för att klaga.

Jag började fundera på om han ens tänker på dem som har det mycket jobbigare.T.ex de som förlorar barnet sent i graviditeten som jag och min man gjorde eller genom olyckor liksom väldigt många andra, jag lovar att det är bra mycket jobbigare för oss att ta oss genom vardagen; han har ju nån att komma hem till men det har inte vi andra!!!!Och nu menar jag inte att sätta oss i offerställning utan snarare tvärtom, vi är starka!

jag anser att han är en j*vla egoistisk sate som inte uppskattar det han har fått, det är en gåva, det är ett mirakel att få ett eget barn jue...

P.S "Det som inte dödar oss gör oss starkare" Stämmer INTE!