Jag och min man var på ett möte i Mars 2009 där det var en av min mans bekanta som skulle prata om varför han började med den här businessen vi håller på med. Då börjar han att beklaga sig att "ja,han har ju en liten son på 9månader hemma och att det är ju så himla jobbigt att gå till jobbet varje dag..." Men då undrar jag jue varför han inte tar ledigt då?det är ju han som är chefen i sitt eget företag...Men oavsett så är det ju så för alla som har barn,man kan inte gå hemma hela tiden,ta vara på den tiden ni har tillsmannas istället för att klaga.

Jag började fundera på om han ens tänker på dem som har det mycket jobbigare.T.ex de som förlorar barnet sent i graviditeten som jag och min man gjorde eller genom olyckor liksom väldigt många andra, jag lovar att det är bra mycket jobbigare för oss att ta oss genom vardagen; han har ju nån att komma hem till men det har inte vi andra!!!!Och nu menar jag inte att sätta oss i offerställning utan snarare tvärtom, vi är starka!

jag anser att han är en j*vla egoistisk sate som inte uppskattar det han har fått, det är en gåva, det är ett mirakel att få ett eget barn jue...

P.S "Det som inte dödar oss gör oss starkare" Stämmer INTE!

Vad tycker ni om adoption?rätt eller fel mot barnen?

Jag vill bli mamma till adoptivbarn i framtiden då jag har åldern inne,men jag vet inte från vilket land jag vill adoptera ännu,men man måste ju vara typ 25år innan man får ens börja fundera på adoption,undrar varför det är just 25-års gräns?

Men det är iallafall vad jag vill just nu,men alla psykologer håller på och säger att "ja, du är ju så ung så det hinner ändras många gånger än det". Tänkomdet inte ändras då? va,har ni inte ens tänkt den tanken än??då är det dags att göra det då!

Men saken är den att jag har funderat över detta sen jag var riktigt liten och alltid velat adoptera åtminstone EN liten flicka eller pojke...Och eftersom min kropp inte tycks vilja samarbeta med min mans spermier så är väl det enda utvägen än så länge....(har försökt i över ett år att få barn men det händer inget, utom ett par missfall, eller tror det var det iallafall, kändes och såg ut å så och mensen var riktigt sen).

Men jag skulle vilja ha fler egna barn tror jag åxå..men det tar vi som det kommer.