Äntligen fick vi hem det, som jag har längtat efter det! Men såklart så är jag ju faktiskt sjuk ännu. Har inte haft nån som helst röst sen i torsdags eftremiddag, och jag lyckades smitta john åxå =(   Men det var faktiskt väntat med tanke på att han nersatt immunförsvar efter öronoperationerna.

Jag satt och tittade på dvdn och boken som följde med och insåg redan då att det absolut inte kan vara så svårt. Mamma ville ju åxå se vad det  var. Så vi åkte dit och möttes i dörren av en halvsur/glad liten Adria som tjoade och vår lille vovve =)

Det var ingen vacker syn att se på när mamma skulle försöka. Och jäklar vad lillen tyckte det var kul att dansa =)

XoXo Hönsmamman

Det är ju så att vi hamna att "hälsa på" hos en gammal vän för att hämta upp lite saker. Men herre jävlar vilken odisciplinerad hund de har alltså. H*n var ensam hemma som vanligt om dagarna och jag trodde att h*n skulle kunna få hunden att lyda, men skojar ni? Människan hade ingen som helst disciplin alls på sin falska hund. När jag skriver att den är falsk är det för att den i ena stunden var jätteglad och skulle hälsa men sen när hon försvann upp till vindsvåningen efter sakerna, blev hunden totalt knäpp i huvudet. Han var faktiskt mycket värre än min mamma och pappas hund. Och mina föräldrar har nästan ingen pli alls!!

Han började hoppa på en och skulle bitas överallt, framförallt armar och ben och riva en i ansiktet, Och så försöker man ropa att h*n ska skynda sig. Men man får inget svar av X. Detta är sånt som gör att man inte vill återkomma hem till dem igen förräns hunden är i ett annat rum eller ute ur huset. Enligt X så vet h*n inte vad som är fel, men det är ju uppenbart!

Någon som håller med om att detta förstör för ens relationer med andra?(menar med en knäpp/falsk hund)

XoXo Hönsmamman

Detta har jag lidit av under många många år. man begär hjälp,men vad får man??INGET ALLS

http://www.kanal5play.se/program/play/outsiders-s07e12

Nu kommer ni endast få se den nya uppdaterade versionen Av Familjen G!

Närmare än du tror...  

Idag hade jag en telefontid till min läkare angående min ryggradsreuma, skulle tydigen få recept på både kalk och d-vitamin..., kanske skulle må ännu bättre då. *korsar fingrarna*

Igår var mina småbröder & Heidi hit, för att se lite info om det vi pysslar med. Det lät spännande men de skulle tänka på saken, och det var ju lite det jag ville åxå, han e ju bara 17 ännu och så. Men förhoppningsvis så kanske man kan få med han & H på nåt evangemang senare. =)=)

Måste åxå ringa runt till alla elbolag och höra med arbetsprövning. Helst så fort som mäjligt men det är så himla jobbigt just nu...måste....försöka...!

XoXo Hönsmamman

 Det var en gång en liten näktergal, som förirrat sig till Sverige lite för tidigt på våren. Eftersom det var kallt och ruskigt, så frös den lilla fågeln halvt ihjäl. Den bara låg på marken inne i skogen när en skogsvandrare råkade få syn på den. Skogsvandraren som var en vänlig man tog upp den lilla fågeln i sina händer och beundrade dess skönhet. Värmen från händerna gjorde att den lilla näktergalen kvicknade till och ville flyga iväg. Men den snälle skogsvandraren förstod att den snart skulle frysa ihjäl om han släppte den. En bit därifrån hade just en ko passerat och släppt en stor varm hög bakom sig. Skogsvandraren tryckte ner den lilla fågeln i skiten, så att den inte skulle frysa ihjäl. Där satt nu näktergalen med dynga omkring sig och kände hur värmen började sprida sig i kroppen. Den blev så glad att den började sjunga för full hals. Just då kom en räv i närheten. Han hörde sången, sprang fram till fågeln, drog upp den och åt sedan upp den. Sensmoralen i denna berättelse lär oss tre saker. 1. Det är inte alltid av illvilja som någon trycker ner dig i skiten. 2. Det är inte alltid av välvilja som någon drar upp dig ur skiten. 3. Om du nu sitter i skit upp till halsen, så sjung inte!

Sen i förrgår... men jag har haft annat för mig och så. Igår gjorde vi typ inget, låg i sängen och jag grät och så berättade jag äntligen om mitt förhållande till mat och att det alltid varit konstigt eller problematiskt eller vad man ska säga.Ettdera  äter jag inget på grund av rädsla att gå upp i vikt men nu när jag har gått upp skitmycket sen februari 08 så äter jag typ hela tiden! Just nu väger jag fucking 103kg!!!! Fatta hur mycket det är alltså. Fick verkligen värsta chocken då jag steg upp på vågen då jag har blivit smalare kring magen...men kanske satte det sig på låren eller nåt.

Jag verkligen HATAR min kropp och vikt nu...Jag önskar jag kunde väga som jag gjorde innnan denna karusellen började (då vägde jag 72-75kg),men men jag håller på och tränar hela tiden då jag orkar och så. Min man har äntligen insett vilken betydlese hans stöd har för mig och det att han sätter gränser när det gäller mat.

Tack Gulle JAg älskar dig!!!! <33