De månader som gått har varit de mest underbara men även de tuffaste, med lite sömn och många besökare.

Det känns som om det var igår jag låg på BB med en alldeles nyfödd liten tjej. Ibland kan jag sakna den första veckan när allt var nytt med henne, men det är fantastiskt att få följa hennes utveckling för var dag som går.

Nelly, du är vårt allt och du är så älskad av både oss som i stort sett alla andra redan. När du föddes visste vi inte att du skulle vara en så stor glädjespridare, men det vet vi nu och jag är stolt över att du ska få de namn vi valde när vi såg dig för första gången.

VI KOMMER ÄLSKA DIG OAVSETT VAD SOM ÄN HÄNDER OCH INGEN SKA FÅ GÖRA DIG ILLA...

Blir så trött på den där personen från Lemland, Järsö som tror att han/hon vet hur min dotter utvecklas och tycks veta allt och inget om min dotter och påstår att jag ljuger när jag skriver ner vad hon säger och gör- hur ska du veta hur hennes utveckling ser ut? Jag kan heller inte ljuga och säga att hon ligger före lite i utvecklingen jämfört med vad de ska ska kunna göra vid den här åldern-

Det här kan Nelly göra NU:

* Hålla upp nacken nån minut åt gången

* sover 5h åt gången på natten

* Gillar att "stå" upp, medans man håller henne under armarna, och stampa

* Vänder sig från rygg till mage (sen födseln)

* dansa i famnen och "digga" med huvud och armar

* fokuserar på det intresanta, blir ibland okontaktbar.haha

* ler mycket för att få kontakt

* gillar när man sjunger för henne

* sitter med stöd

* blir frustrerad då armarna inte bär för att krypa än   

den som vill får tro på mej eller så skiter man i det, detta är sant. till och med barnmorskorna är förvånade över allt hon kan =)

GLÖM INTE ATT JAG SKRIVER FÖR MIN EGEN SKULL!!!!

Nu vart det så igen, att jag inte hunnit med bloggen fastän jag så försökt... Det har inte varit en lugn stund alls sen sist, i mitt liv. Tänkte försöka hinna skriva ner lite av allt jag tänkt, funderat öve roch och allt Nelly lärt sig på sistone.

NELLY

Har lärt sig att berätta om hon är hungrig ("unn-gii!") eller ej ("nä-ungi"), eller vill vara nära/byta blöja ("ungu"). Hon har även lyckats stärka nacken ytterligare och älskar numer att bada och ta lite simtag i badkaret; har även hunnit bada med pappa i stora badkaret   

Den första julen gick rätt smärtfritt förutom att jag kunde känna mig lite halvt överkörd emellanåt, men tror inte det var meningen av någon. Hon fick julklappar av farmor & farfar, Jenny & Pontus, Jonas & Kirsi & pojkarna, mormor & morfar och morbröderna och självklart från oss. Så med andra ord blev det en hel drös med klappar i år så nu har hon så hon klarar sig  

Vi började ge henne magdroppar efter 4 veckor, varav 2 veckor med konstant skrik typ. eftre det blev magen mycket bättre och hon har lyckats hålla maten nere bättre samt sover längre och skönare. Skönt för alla, för vem vill väl ha en konstant ubertrött mamma som inte har mycket kvar av tålamodet emellanåt?? Men nu mår vi alla mycket bättre.

Vi har även börjat ha henne på mage på filt på golvet och hon trivs rätt bra med det nu mer. En annan sak är att hon inte sover själv längre, endast i famnen eller babyskyddet; och på nätterna mest på min mage och eventuellt mellan oss i sängen.

LOLA

Och så har vi lilla Lola.... vad ska man säga. Hon är mer "olydig" busig än förut och är jämt på Nelly och ska pussas eller är i hennes rum och stökar, gräver sönder rabatten utanför huset och är i sängen där hon inte får...Hoppar på våra besökare för det mesta men det är inte bara hennes fel; det är lika ofta besökarna som säger sig veta hur man ska göra, men lik förbannat busar de upp henne till bristningsgränsen även om vi säger åt dem att sluta eller tar hennne bort, då följer de efter. 

FÖRÄLDRARNA

TRÖTT mamma, och lagom trött pappa som kämpar sig upp varje dag för att få ordning på dygnet, men det är SVÅRARE än SVÅRAST just nu. Det är många som vägrar förstå detta och det tär på oss som par och som familj samt på förhållanden till dem som tjatar om detta hela tiden.

Julafton firades hemma hos svärföräldrarna och juldagen hemma hos mina föräldrar, senare även hos Jonas och Kirsi med besökare från USA, Jan-Ole och Cindy (hennes dotter och dotter-dotter), för att de ville se Lola igen. Annandag jul var vi hemma och tog emot besök innan Lelle ringde för att han ville ha besök, så då for vi dit och sen hem och vila. Idag har vi endast vilat upp oss och så råkade det bli en ny tv från elgiganten; en 32" LCD tv för 219€  

Men nu ska jag gå å klä på mig och göra mig i ordning.Bloggar igen då jag hinner...

Våran fina rosa julgran i år!!

Sedan hittade jag även en bild på min gravid mage dagarna innan Nelly föddes!! Förstod aldrig att jag var så stor som på bilden...  

Idag blev Nelly 4 veckor gammal och utöver det så var det dags för Mommo-lisas begravning. Nelly och jag valde att stanna hos farmor och farfars lägenhet, det visade sig vara det bästa valet i slutändan; det blev matdags 2gånger på  1h!  men det berodde delvis också på att jag inte orkade psykiskt med detta... lite tråkigt då John fick klara sig själv och dessutom var han en dem som bar henne till sista vilan.  

På kaffet efteråt var de rätt många som kom som var med vid begravningsceremonin också, men det var även många kondoleanser som lästes upp.  När prästen stod upp och pratade vid ett tillfälle så gjorde Nelly ett nytt kul ljud ("ujj!"), Både john och jag blev fulla i skratt.    många av de gamla som var där kikade mycket på lilla Nelly och tyckte att hon var  söt och de blev impade av hur mycket hår hon hade efter bara 4 veckor sa de. Sen var det mycket skrik trots blöjbyte och matning...

Träffade även på "Mojje" och hennes dotter på kantarellen då vi var och handlade. Fick beröm även där, trots att dottern tyckte att mamma Mojje kände hela kantarellen.haha   

Vi ska om ett par timmar åka iväg på likvaka för "Mommo-lisa"... Vet ej ännu om jag kommer klara av att se henne eller så, hur gärna jag än vill så har jag fruktansvärt svårt för döden över

lag. Det är något som funnits sen min mormor dog för 12 år sen snart....Vet ej vad det kan bero på men det påverkar mig starkt än idag, för att inte tala om själva begravningen, det brukar inte gå någe vidare.

vi är övverens om att Lillan skulle följa med oavsett ålder, spelade ingen roll att hon inte förstår än. Jag vill att hon ska få ta del av detta för att det skulle vart så oavsett om jag vart gravid (då skulle hon vart med i magen jue).... Men vi får väl se.  

Bild lånad från Google!!

Före jag blev gravid första gången så visste jag bara jättelite om barn och dyl. medans nu efter ett par veckor kan långt mer än man trodde!

Man börjar nu förstå varför många blir osams med svärmor/mamma eller andra nära relationer, de vill en oftast bara väl men det kan bli så fel om man inte aktar sig. Jag känner själv att jag kan bli så fruktansvärt arg om någon försöker påpeka att man inte tar hand om sitt barn rätt, även om de bara "ger tips", speciellt vanligt det där med amningen...

Jag och John sa att vi endast skulle ge nappen på natten om det var kris, men nu när man sitter här och är supertrötta så händer det att man snabbt faller in i ett mönster, man orkar inte gå runt och vagga natta som dag, man ger nappen som tröst- man får vila och en för tillfället nöjd bebis (förutsatt att man kollat blöjan och ammat osv). Nu börjar vi dock landa lite i rollerna som mamma och pappa, det känns bra. Men en sak jag hoppas vi aldrig kommer göra är att ge henne nåt hon skrikit sig till, oavsett hur trötta vi är... 

Jag önskar att någon talat om hur jobbig den första tiden kan vara på riktigt, hur lite man funkar med minnet och hur det känns efter förlossningen, att man kan få svår ångest de första 8 dygnen, utöver graviditeten. Men sånt är livet, man kan inte alltid få veta allt.   

vet inte riktigt vart jag ska börja...det har hänt så mycket bra grejer men även tråkiga såna på sistone...

Men iallafall, Nelly har sen hon börjat få sina D-vitamin droppar, fått hemskt mycket ont i magen och släpper inte ifrån sig alls som förut.    Så förra natten, bland annat, fick jag sova 3,5h lite drygt då hon inte kunde sova annat än i min famn och jag måsta hela tiden bära eller vagga henne i famnen... behöver jag då ens säga att den där känslan av att vara utvilad och någorlunda fräsch (som flera sa att jag var) försvann och ersattes av en sorts zombie-feeling  

Sen dog ju även Johns mormor igår (torsdag) och det har ju inte vart så lätt att gå igenom för nån av oss tyvärr, men det är det inte för någon tror jag just nu. Men vi kan glädjas åt att hon hann träffa Nelly innan hon valde att "checka ut". Hon verkade ta farväl då vi hälsade på henne på tisdagen innan, det gjorde vi med faktiskt. Tror nog att vi förstod varandra allihop, rätt bra. Hon är saknad men man har annat att fundera över och glädjas åt.

Nelly som hade så fin hy när hon föddes har nu efter snart tre veckor drabbats av stora och fula "pripplor" på kinderna och bakom öronen. Hon kan även ta upp huvudet rätt länge nu och rullar lätt över på sida då hon vill och har börjat hoppa mellan oss i sängen på nätterna.  Och så gick bilen äntligen genom besiktningen idag! *glad*

Fattar inte hur man hinner blogga som nybliven mamma riktigt, tycker jag inte hinner annat än att ta hand om lillan och fara till stan för en massa ärenden gällande henne!! men jag försöker blogga så ofta jag hinner/kommer ihåg! (Minnet är bra men kortare än vanligt!!)