Att vara gravid såklart, hoppas innerligt att det ska ta sig så småningom så vi också ska få höra små tår mot golvet.

Många tycker förmodligen att man ska vänta med barn tills man har ett jobb och en färdig utbildning, men vaddå, man behöver inte planera allting i förväg allt blir ås mycket roligare om man är lite spontan. Det ordnar sig alltid, jag menar vi har tak över huvudet och jag har hunnit tänka så många tankar och bollat med maken och jag vet att allt ordnar sig sen isåfall. Eftersom jag aldrig hann få känna sparkar eller få en stor mage så är det det jag längtar efter så in i norden.

Ormar, män med mustascher, mörker, stalkers (varit utsatt för flera), våldtäktsmän, spindlar, småkryp, levande fiskar, djupt vatten eller vatten överhuvudtaget,m.m

Min graviditet och giftermålet, de är de absolut bästa och finaste första sakerna jag gjort med min make.

Socialfobin samt för mycket press på att göra bra ifrån mig och sen åxå när mensen dyker upp varje månad =(

Att min familj visar mej hur mycket jag betyder för dem och att få vakna en lördagsmorgon med pussar och bara ligga kvar en timme eller så och gosa utan att behöva tänka på något annat än hur mycket de betyder för mig <33

-Att pappa dricker så mycket

- Falska människor som ljuger en rätt upp i ansiktet (men vem gillar väl det?)

- Att det aldrig tar sig och att längtan blir allt större

- Att min motivation till att bli smal igen så jag kan ha alla mina snygga kläder igen sviktar

. att jag jämt är såå trött

Ett annat ögonblick som jag tänker på och ältar om och om igen i huvudet var när brorsan messa om jag kunde köra hanses tjej till dem för att pappa hade druckit igen!!!!!! det verkar som att det börjar hända varje dag nu, visst är det förståeligt med mammas krav till höger och vänster men det börjar sticka riktigt mycket i mitt hjärta, vill inte att pappa ska dö pga spriten =(

Vad ångrar jag egentligen? det var en bra fråga, men varför ska man egentligen ångra något får det inte en att bara känna sig dålig?

Men okej, det finns en sak jag ångrar. Jag ångrar att jag misshandlade min kropp pga en våldtäkt för flera år sen och en graviditet som gick åt skogen. Jag slår vad om att alla i min klass skulle misstro mig om jag skulle berätta att jag för bara tre år sen kunde ha barnstorlekar på kläderna, eller 36. Det låter till och med knäppt i mina öron, liksom nu har jag för fan storlek 46!! Fucking 5 storlekar i skillnad. Jag insåg att jag hade problem med min självbild då när jag var 18, tyckte jag var tjock och behövde banta, men när jag såg kläderna jag brukade ha, blev jag förundrad över hur smal jag vart och hur små kläderna var. JAG VILL TILLBAKA TILL DEN VIKTEN IGEN!! jag gör vad som helst......