Jag har tänkt tillägna detta inlägg till min son Alexander som vi fick ta farväl av 3 juli 2008. Försökt hitta en sång eller text som beskriver min kärlek till honom men det tycks vara omöjligt och tänkte försöka skriva nåt eget men det är inte möjligt just nu eftersom jag är helt grötig i huvudet pga alla tankar...

Det finns så mycket jag skulle kunna säga om Alexander och min kärlek till honom men det känns som om orden inte räcker till...De som är föräldrar förstår säkert vad jag menar...

XoXo Nikkita

Hur tänker man om man tycker det är okej att gå och våldta någon? Det har jag fortfarande inte lyckats lista ut.

Jag blev själv utsatt för flera våldtäkter av mitt ena ex, jag var dum och naiv som trodde att man skulle kunna lite på män som man tror man lärt känna men som senare visar det sig att det bara var en falsk personlighet de visat upp...istället rör sig tydligen helt andra saker i deras hjärnor. "Jag polisanmälde aldrig honom  i tanken att det blir ändå inget åtal eller nånting". Men jag lärde mig att förlåta och glömma honom och det han gjorde mot mig. Det är svårt och det tar väldigt lång tid, det är jag medveten om, men det är ingen idé att gå och hålla ilskan och smärtan inom sig för det är ingen annan som lider mer än du själv och de som älskar dej och vill stötta.

Helt ärligt, jag skulle ge vad som helst för att få veta hur man tänker i såna här fall...