I söndags då vi var ut på en utflykt till Finströmsskogarna så blev Lolas oväntade möte med fåren minst sagt kaosartad.Hahah ;)

Vi var på ett naturreservat och gick, vi såg ju att grindarna var stängda och antog att det KUNDE finnas får eller kor på bete men vi gick runt nästan längs med stigen som löper runt reservatet men kunde inte se något spår av varken får eller kor nånstans, inte förräns på slutspurten när vi skulle uppför en sluttning, då stod en hel skock får och glodde på oss. Vet inte om de inte skulle gjort nåt om Lola inte skulle vart intresserad och försökt gå emot dem, men nu gjorde hon det. Och fåren kom emot oss, Lyckades hålla både hund och make lugna (båda är rädda för "lösa" får/kor) en stund iallafall, men de var väääldigt påträngande och buffade mig i ryggen (BTW det var jag som fick bära fikat). Lola satte av i galopp när hoon insåg att det inte gick att finta fåren som med sina hundvänner, och maken hängde efter!! haahah.....

Det hela slutade med att jag fick gå sist och försöka få fåren att sluta gå på så mycket, vilket lyckades en kort stund. Medans Lola sprang in i träd och andra hinder till förljd av att hon hela tiden tittade bakåt efter fåren och hade adrenalinet flödandes i kroppen. Mitt i all kaos, blev hon nödig och gjorde ifrån sig, vilket avskrämde fåren en stund under tiden medans vi försökte ta oss till första grinden och stänga den.

SEN blev det en efterlängtad fika, behövligt efter en powerwalk från fåren :D

Vi har försökt få Lola att förstå att fåren ej var farliga men hon lyssnade väl på husses lite smått hysteriska prat.

Idag har Lola vart på Stora äventyr, eller det var det åtminstone för henne ute i skogarna vid stugan i Öra. Skulle bara göra ifrån sig men kom på nåt spår och så bar det iväg lite för långt bort och gick vilse.

Men det bästa var nog när mamma kom och ropade och råkade höra henne i skogen; då vart man glad och ångesten släppte en aning. (Hon var riktigt skärrad). Förhoppningsvis lärde ohn sig någonting av den allra första traumatiska upplevelsen =)

Idag ska vi alldeles om  en timme iväg på en föreläsning på Alandica, vårt eget kulturhus på Åland :P

föreläsningen kommer handla om öronsjukdomar samt allergier hos hundar och det ör en föreläsare från Djursjukhuset i stockholm som kommer hit.

Denna är gratis för alla som har en hundförsäkring på Ömsen så vi passar på då vi blev inbjudna, och sen så bjuder de ju på mat efteråt =D

Dock får ni lov att inte b ry er om hur jag ser ut/ pratar med mysko röst :P

Nu börjar du bli stora flickan jue, hela 1år!

Och ikväll blir det ett "litet" kalas med alla nära och kära.

Mamma och Pappa älskar di supermycket!

Hoppas du får en riktigt fin dag.  

Jag har äntligen tagit mig själv i kragen och möblerat om i barnrummet och plockat det mesta på rätt, Lola älskar mattan som ska vara där inne på golvet. Och nej, jag är inte gravid ännu men orkade bara inte se alla kartonger stå i rummet från förra graviditeten och lite sånt som vi handlat på sistone, känner att jag mår bäst då jag får pula på lite med barnsakerna och så och slipper tänka på saknaden efter en liten, får hoppas det blir något det kommande året, har lovat mig själv att gå ner i vikt.

Och så ska vi ringa läkaren och be om hjälp återigen för nu ska det f*n ta sig så småningom, men har ej brått trots att jag bara blir äldre är ju snart 22år!! 

See Ya!

P.S ska byta gardiner nu.sen är jag nog nöjd ett litet tag. =)

Nu har bloggen stått och dammat igen ett tag men det har vart så himla mycket sjukhusbesök, skola och andra saker som gjort att den hamnat i skymundan.

Lola började löpa när hon var 7månader, alltså i augusti, 2veckor senare fick vi reda på att hon hade livmoderinflammation (vägde över 30kg just då)...livmodern var otroligt stor i sig självt, hela 1,1kg!! med andra ord över 3gånger så stor som hos en människa sa veterinären, där gick det över 500euro. sen nu har vi fått kämpa med hennes känsliga hud och smörjer för fullt, morgon och kväll. Har även tillbringat mycket tid i hundnabben i stan.

Men mest av allt har jag suttit i skolan och pluggat i massor samt SOVIT; har en period då jag behöver sova minst 13timmar för att vara helt utsövd.

Natten till idag har vi varit barnvakt åt Min bästis lillpojk William, hur underbar och söt som socker. Han och Lola blev bästa polare nästan genast och vi var ute i parken med dem i över två timmar idag invid kyrkan, det blev en hel del åkande rutschkana och han ville ha med mej att åka med honom, men det går ju inte. =)

Han fick en verkligen att inse att man kanske vill ha barn och att låta maken sköta det medans man går i skolan kanske inte är helt fel. =)

Puss, ha en bra kväll!

Som ni förmodligen förstår så har vi  ju blivit med valp för ett par månader sen och det har gått jättebra med den lilla tiken, som förstås heter Lola. Hon är en amstaff, och folk blir rädda för henne utan orsak vilket jag INTE gillar. Påstår att de inte vågar klappa henne för att hon biter säkert till, men det har aldrig hänt ännu och hon har vart med mycket folk, visst kan det gå lite vilt till men det gör det ju när det handlar om valpar. De är så himla livfulla och busiga och en del som tex Lola kan ju bli uppspelta med mindre när det kommer folk, hoppar och vill hälsa men de bara hoppar omkring och skriker Fy, fy dum vovve, ner!

Fastän man talat om  minst en miljon gånger att man ska absolut inte SLÅ henne, för då är det klart hon blir aggressiv,eller åtminstone säger ifrån, och det ser jag inget fel i. Hon vill bli slagen lika mycket som du vill om du blir glad att se nån och försöker hälsa.

Jag som ägare kan inte göra jobbet ÅT ER, det måste ni själva sätta gränser för hunden som gäller när den träffar er, men man ska aldrig straffa en hund som är glad och vill hälsa, då blir den tillbakadragen och kan då bli lynnig.

Men varför en del ser det från ett perspektiv som visar att det är mer vårt ansvar att se till att hon inte blir påsatt mot sin vilja än det är för dem som har hanhundar. Alltså är det då okej att om jag skulle ha en hane att han skulle få sätta på din hane??eller vad menar ni?

Man önskar ju att folk skulle tänka lite längre än arslet är brett,eller är det omöjligt att begära det??

Enligt vissa ska tikarna måsta gå med byxor hela tiden då de är ute ifall de skulle träffa på nån hane, om man nu inte har steriliserat henne för att man inte vill ha valpar. Men för hanarna är det fritt fram att slippa ha byxor på eller sterilisera sig/stympas??Vad är det som gör det mer rätt för hanarnas ägare att ha hundarna fria utan nåt som helst ansvar för sin hanhund?

Bara så ni vet, det råder faktiskt strikt ägaransvar, vilket betyder att om din hund orsakar min hund skador eller valpar oavsett kön så ska du stå för all vård (eller åtminstone hälften).

Dessutom håller vi på med klickerträning och det funkar mycket bättre än aversiv kontroll.

//HÖNSMAMMAN