Jag har vart så jäkla sugen på någon sur godis ikväll men då vi ringde mina svärföräldrar bad vi om att de kanske skulle kunna köpa en liten påse med något surt då de ändå ska vara ute här i morgon och vara hundvakt..., Men ICKE sa Nicke. De    totalvägrade (läs:svärmor), Ibland undrar jag hur hon tänker; de har alltid kakor, glass eller godis hemma och köper godis i mängder till sina barnbarn men när man enda gången på 3år ber om en liiiten godispåse så går det inte för sig. Visst har jag en viss övervikt men jag tränar och äter mycket nyttigt under vardagarna så det skulle inte ha skadat.

Men som tur var ska min mamma till affären så hon skulle köpa lite choklad, kommer funka bra tror jag, med tanke på att jag mår i stort sett illa då jag hör ordet ´Choklad´.

Men svärmor tror att hon mår så mycket bättre av att själv äta sött "hela tiden" och köpa en massa "hälsopiller" som ska främja hälsan men jag tycker hon blir mer och mer sjuk desto mer piller hon pillar in :P

En översikt av förlossningsställningarna i forna kulturer avslöjar att det naturliga sättet att föda för vårt släkte är sitta på huk, inte att ligga.Egyptierna tecknade födande kvinnor endast på huk, ur vars det sticker ut ett huvud. I antikens Rom användes förlossningsstolar; stolar utan sits, så att barnet kunde glida ner och ut.

Detta sättet är lättare att föda på, det visar studier gjorda på naturfolk som inte har civiliserat sig ännu. De bevisar att den fysiska ansträngningen minskar på modern under utdrivningsskedet. Att det gör ont kommer man inte ifrån, men det hela går mycket snabbare och fungerar bättre.

Om kvinnan som ska föda är rädd eller ängslig kommer värkarbetet automatiskt att dra ut på tiden. Det är adrenalin som pumpar ut i blodet och värkarna försämras i samband med detta. För den moderna kvinnan innebär detta problem då det ställer till med mer problem. Värsta av allt just då är att när värkarbetet drar ut på tiden så blir hon ännnu mer ängslig och rädd, och detta fördröjer förlossningen ytterligare mycket längre än vad som egentligen är normalt.

Den onda cirkeln skulle kunna brytas om man hade möjlighet att koppla av i tryggt sällskap. Ju mindre rädsla, ju mindre smärta. Om det nu verkligen är nödvändigt att föda på BB av hygieniska skäl, så borde det göras så hemtrevligt som möjligt.  

Men för att hemförlossningar ska kunna klaffa krävs grundligt rengjort hem och nära vänner med barnmorskeutbildning. Men den moderna kvinnans dilemma är i egentligen att hon blivit så övertygad om att hon för barnets skull måste föda på BB att det också kan vara ångestfyllt för henne att stanna hemma.

Förutom en lämplig plats att föda på måste kvinnan även ha en bra födande ställning. Tittar man tillbaka i tiden kan man konstatera att kvinnan sällan valde att ligga ner på rygg. Från logisk punkt är det ju befängt att föda liggande, eftersom man då inte utnyttjar tyngdkraften. Istället för att "släppa ner" sitt barn blir modern tillsagd att trycka på. Hon måste pressa ut barnet i horisontalled.

Ännu en konstig procedur, som inte tycks motiverad vid denna naturliga händelse som en förlossning är. Det är som om modern, efter att ha fraktats till sjukhus , behandlas som om hon vore sjuk. Hon placeras i en säng och tas om hand av sjukhuspersonalen precis som om det vore något fel på henne -  när hon i själva verket strax ska få uppleva något helt oerhört och underbart.

Hittade ett stycke i en bok som jag tycker stämmer bra övverens med vad jag anser om barnafödande.

"Den primitiva kvinnan födde sitt barn i den miljö hon hörde hemma, och där fick hon hjälp och stöd av andra kvinnor som hon redan kände. Hon fördes inte snabbt iväg till en ny och ganska skrämmande miljö, för att tas om hand av främlingar.Den blivande modern av idag är inte sjuk, men hon förs till sjukhus- en plats som vi instinktivt förknippar med sjukdomar, skador och smärta. Förflyttningen till denna miljö gör henne ängslig. På ett medvetet plan vet hon att allt man gör allt för att hjälpa henne, men på ett djupare plan känner hon den oro vi alla upplever då vi närmar oss en sjukhusbyggnad."

S.11 Ur "Förstå din baby" Centraltryckeriet, Borås 1992

Nu är barnvagnen hämtad från Finström och jag kan bara säga att jag blev så jäkla kär i de kromade naven på hjulen

Den är bra mycket finare IRL, samt att det fanns fler finesser än väntat.

Sen passade vi på å ta en liten raid förbi min barndomsvän och hennes pojke William på 4år samt deras stora härliga vovve; Melker..Där fick vi så mycket barnkläder i olika storlekar att vi knappt fick plats med allt i bilen med hunden i baksätet. Men det är guld värt och nästa gång skulle vi få barnleksaker och pekböcker =D

   Bebisen

Fostrets längd är denna veckan ungefär 4-5cm och väger mellan c:a 40 gram, mer än en fördubbling på bara 3 veckor!

Vid den här tiden börjar fostrets skelett att bildas och förkalkas så sakteliga, även om ändarna förblir mjuka och flexibla ända upp i tonåren för att kroppen ska kunna växa. Matsmältningssystemet förmår nu göra sammandragningar som för maten genom tarmarna, och det kan också tillgodogöra sig socker.

Hypofysen har börjat producera hormoner och det är vanligen möjligt att höra hjärtslagen med en doppler hjärtmonitor. Bebisen har också börjat utveckla reflexer och dess hud är väldigt känslig. Hjärnan är fullt utvecklad och detta gör att den nu kan uppleva smärta. Ögonlocken har bildats och täcker ögonen men kommer att förbli stängda fram till den sjunde månaden för att skydde de ännu inte färdiga ögonen.

Även om du inte kan känna bebisen röra sig ännu så kan man stimulera honom så att han öppnar munnen och rör fingrar och tår.

Du

I slutet av veckan är din livmoder för stor för att rymmas helt och hållet i ditt bäcken. Det är möjligt att du kan känna livmodern strax ovanför blygdbenet.

Livmodern fortsätter att växa genom hela graviditeten, och återgår till  normal storlek inom några veckor efter förlossningen. Innan graviditeten är livmodern nästan solid och väger c:a 70 gram, men vid förlossningen väger den omkring 1.1 kg och innesluter fostret, fostervattnet och moderkakan!

Det kan hända att du börjar känna dig bättre och inte lika illamående då denna hos många kvinnor brukar avta omkring vecka 12. Det är också möjligt att det börjar synas på din mage att det finns en liten bebis därinne, särskilt om det inte är din första graviditet.

Rymliga och löst sittande kläder känns bäst nu. Det är inte bara magen som växer, utan också dina bröst, höfter och midja ökar i omfång.  (detta är inget jag har några som helst problem med ännu på länge tror jag då min kropp inte blivit "större" desto mer nämnvärt; förra gången skedde detta redan i v.10)

Nu den senaste veckan har det hänt så himla mycket roligt, bittert, tråkigt, och spännande.

För det första så har vi vart och betalat vagnen och väntar på leverans till Åland i helgen :P

  Sen så har vi gått in i vecka 12 åxå så tänkte fixa ett till inlägg för det bara, samt att det redan har hunnit bli intriger i skolan till höger och vänster :P