Före jag blev gravid första gången så visste jag bara jättelite om barn och dyl. medans nu efter ett par veckor kan långt mer än man trodde!

Man börjar nu förstå varför många blir osams med svärmor/mamma eller andra nära relationer, de vill en oftast bara väl men det kan bli så fel om man inte aktar sig. Jag känner själv att jag kan bli så fruktansvärt arg om någon försöker påpeka att man inte tar hand om sitt barn rätt, även om de bara "ger tips", speciellt vanligt det där med amningen...

Jag och John sa att vi endast skulle ge nappen på natten om det var kris, men nu när man sitter här och är supertrötta så händer det att man snabbt faller in i ett mönster, man orkar inte gå runt och vagga natta som dag, man ger nappen som tröst- man får vila och en för tillfället nöjd bebis (förutsatt att man kollat blöjan och ammat osv). Nu börjar vi dock landa lite i rollerna som mamma och pappa, det känns bra. Men en sak jag hoppas vi aldrig kommer göra är att ge henne nåt hon skrikit sig till, oavsett hur trötta vi är... 

Jag önskar att någon talat om hur jobbig den första tiden kan vara på riktigt, hur lite man funkar med minnet och hur det känns efter förlossningen, att man kan få svår ångest de första 8 dygnen, utöver graviditeten. Men sånt är livet, man kan inte alltid få veta allt.   

vet inte riktigt vart jag ska börja...det har hänt så mycket bra grejer men även tråkiga såna på sistone...

Men iallafall, Nelly har sen hon börjat få sina D-vitamin droppar, fått hemskt mycket ont i magen och släpper inte ifrån sig alls som förut.    Så förra natten, bland annat, fick jag sova 3,5h lite drygt då hon inte kunde sova annat än i min famn och jag måsta hela tiden bära eller vagga henne i famnen... behöver jag då ens säga att den där känslan av att vara utvilad och någorlunda fräsch (som flera sa att jag var) försvann och ersattes av en sorts zombie-feeling  

Sen dog ju även Johns mormor igår (torsdag) och det har ju inte vart så lätt att gå igenom för nån av oss tyvärr, men det är det inte för någon tror jag just nu. Men vi kan glädjas åt att hon hann träffa Nelly innan hon valde att "checka ut". Hon verkade ta farväl då vi hälsade på henne på tisdagen innan, det gjorde vi med faktiskt. Tror nog att vi förstod varandra allihop, rätt bra. Hon är saknad men man har annat att fundera över och glädjas åt.

Nelly som hade så fin hy när hon föddes har nu efter snart tre veckor drabbats av stora och fula "pripplor" på kinderna och bakom öronen. Hon kan även ta upp huvudet rätt länge nu och rullar lätt över på sida då hon vill och har börjat hoppa mellan oss i sängen på nätterna.  Och så gick bilen äntligen genom besiktningen idag! *glad*

Fattar inte hur man hinner blogga som nybliven mamma riktigt, tycker jag inte hinner annat än att ta hand om lillan och fara till stan för en massa ärenden gällande henne!! men jag försöker blogga så ofta jag hinner/kommer ihåg! (Minnet är bra men kortare än vanligt!!)

Nu har jag försökt fixa en ny header till bloggen då den andra inte längre var aktuell. Blev ganska nöjd, med tanke på att jag hade en gråtande/ammande bebis i famnen!

har tänkt skriva ett till inlägg som jag började på för länge sedan men som jag aldrig blev klar med! men först blir det ett blöjbyte på "Nellan"!!