I söndags då vi var ut på en utflykt till Finströmsskogarna så blev Lolas oväntade möte med fåren minst sagt kaosartad.Hahah ;)

Vi var på ett naturreservat och gick, vi såg ju att grindarna var stängda och antog att det KUNDE finnas får eller kor på bete men vi gick runt nästan längs med stigen som löper runt reservatet men kunde inte se något spår av varken får eller kor nånstans, inte förräns på slutspurten när vi skulle uppför en sluttning, då stod en hel skock får och glodde på oss. Vet inte om de inte skulle gjort nåt om Lola inte skulle vart intresserad och försökt gå emot dem, men nu gjorde hon det. Och fåren kom emot oss, Lyckades hålla både hund och make lugna (båda är rädda för "lösa" får/kor) en stund iallafall, men de var väääldigt påträngande och buffade mig i ryggen (BTW det var jag som fick bära fikat). Lola satte av i galopp när hoon insåg att det inte gick att finta fåren som med sina hundvänner, och maken hängde efter!! haahah.....

Det hela slutade med att jag fick gå sist och försöka få fåren att sluta gå på så mycket, vilket lyckades en kort stund. Medans Lola sprang in i träd och andra hinder till förljd av att hon hela tiden tittade bakåt efter fåren och hade adrenalinet flödandes i kroppen. Mitt i all kaos, blev hon nödig och gjorde ifrån sig, vilket avskrämde fåren en stund under tiden medans vi försökte ta oss till första grinden och stänga den.

SEN blev det en efterlängtad fika, behövligt efter en powerwalk från fåren :D

Vi har försökt få Lola att förstå att fåren ej var farliga men hon lyssnade väl på husses lite smått hysteriska prat.