Nu ska jag gå och reda upp lite i skrubben och bädda rent i sängen igen. Har just ätit mina goda bönbiffar till middag. =) KOmmer förmodligen mer inlägg senare ikväll om jag har nåt att skriva om då förstås.

XoXo Nikkita

Idag steg jag upp klockan 20minuter i 9. Och började dagen med en tallrik fyrkornsgröt och lite sylt. Sedan efter det så läste jag lite bloggar och sen bestämde jag mig för att bege mig ut på en lång promenad och försöka börja ha det som en vana att gå ut och gå samma runda varje dag som tar ungefär 65minuter i rask takt(tror jag iaf, har fått svårt att uppfatta ifall det är raskt eller inte; det känns som jag gör allt i slow motion hela tiden). Ska försöka reda upp i skrubben till nästa och äta lunch (bönsoppa).

XoXo Nikkita

...På alla de som är gravida och får ha babystrolgy på sin bloggprofil och berätta hur underbart det är att vara gravid och alla förberedelser och besök och möten på mödrarådgivningen. Jag vill också vara gravid igen och få berätta om min vardag som gravid och hur det känns i väntan på babyns nerkomst. Om jag bara kunde skulle jag mer än gärna vilja bli gravid igen, isåfall helst ett friskt barn, så skulle jag inte tveka på att behålla det ifall ekonomin skulle tillåta det. Men nu har vi inte sån tur att jag kan gå och bli gravid på grund av att min kropp har varit helt konstig sedan aborten för över ett år sen...Känns som det bara varit problem sedan det hände. Misstolka mig på rätt sätt, jag älskade att vara gravid och jag hade vääääldigt gärna velat behålla barnet men varken ekonomin tillät det just då och isådanafall skulle vi ha vart tvungna att riskera både mitt och barnets liv. Vilket kanske låter som ett lätt beslut men kan tala om att det var ett av mina absolut svåraste beslut jag tagit nånsin. En del av mig ville behålla det men skulle det vara värt riskerna?

Varje dag sen jag tog beslutet att ta det där pillret på sjukhuset 1 juli 2008 så har jag haft skuldkänslor och känner mig som en mördare. Det är nåt som alltid finns kvar i bakhuvudet och tror nog aldrig det kommer släppa taget. Mitt liv har varit som en berg-och-dalbana ända sedan första gången jag såg min nuvarande man (17/8-07 tror jag det var).

XoXo Nikkita