...På alla de som är gravida och får ha babystrolgy på sin bloggprofil och berätta hur underbart det är att vara gravid och alla förberedelser och besök och möten på mödrarådgivningen. Jag vill också vara gravid igen och få berätta om min vardag som gravid och hur det känns i väntan på babyns nerkomst. Om jag bara kunde skulle jag mer än gärna vilja bli gravid igen, isåfall helst ett friskt barn, så skulle jag inte tveka på att behålla det ifall ekonomin skulle tillåta det. Men nu har vi inte sån tur att jag kan gå och bli gravid på grund av att min kropp har varit helt konstig sedan aborten för över ett år sen...Känns som det bara varit problem sedan det hände. Misstolka mig på rätt sätt, jag älskade att vara gravid och jag hade vääääldigt gärna velat behålla barnet men varken ekonomin tillät det just då och isådanafall skulle vi ha vart tvungna att riskera både mitt och barnets liv. Vilket kanske låter som ett lätt beslut men kan tala om att det var ett av mina absolut svåraste beslut jag tagit nånsin. En del av mig ville behålla det men skulle det vara värt riskerna?

Varje dag sen jag tog beslutet att ta det där pillret på sjukhuset 1 juli 2008 så har jag haft skuldkänslor och känner mig som en mördare. Det är nåt som alltid finns kvar i bakhuvudet och tror nog aldrig det kommer släppa taget. Mitt liv har varit som en berg-och-dalbana ända sedan första gången jag såg min nuvarande man (17/8-07 tror jag det var).

XoXo Nikkita

Jag lyckades faktiskt för en gångs skull ta mig upp ur sängen i någorlunda bra tid iallafall; steg upp klockan halv 10 typ. Medans min man fortfarande ligger i sängen och myser under täcket =)

De senaste veckorna (läs:månaderna) så har jag sovit otroligt mycket, känns nästan som man vart i dvala eller nåt...Brukade sova 16timmar per dygn eller så. skitjobbigt för både mig och min älskade man. Men det måste vara medicinernas fel att det har vart så sen i mitten av maj.

Det börjar även bli skittråkigt att bara gå hemma och ha inget att göra längre. Jag har gjort allt man kan göra hemma typ och det är ju så kallt ute men man ska väl inte klaga...Jag har på sätt och vis börjat gilla vintern mer och mer, men tycker det där med julen kan man hoppa över! Tycker dte är uttjatat men måste väl vara med min mans släkt den här julen iallafall. Får väl se.

XoXo Nikkita