Jag och min man var på ett möte i Mars 2009 där det var en av min mans bekanta som skulle prata om varför han började med den här businessen vi håller på med. Då börjar han att beklaga sig att "ja,han har ju en liten son på 9månader hemma och att det är ju så himla jobbigt att gå till jobbet varje dag..." Men då undrar jag jue varför han inte tar ledigt då?det är ju han som är chefen i sitt eget företag...Men oavsett så är det ju så för alla som har barn,man kan inte gå hemma hela tiden,ta vara på den tiden ni har tillsmannas istället för att klaga.

Jag började fundera på om han ens tänker på dem som har det mycket jobbigare.T.ex de som förlorar barnet sent i graviditeten som jag och min man gjorde eller genom olyckor liksom väldigt många andra, jag lovar att det är bra mycket jobbigare för oss att ta oss genom vardagen; han har ju nån att komma hem till men det har inte vi andra!!!!Och nu menar jag inte att sätta oss i offerställning utan snarare tvärtom, vi är starka!

jag anser att han är en j*vla egoistisk sate som inte uppskattar det han har fått, det är en gåva, det är ett mirakel att få ett eget barn jue...

P.S "Det som inte dödar oss gör oss starkare" Stämmer INTE!