Along came Nelly...

Alla inlägg under augusti 2009

Av Mrs Unique - 14 augusti 2009 10:15

Känslan av att allt bara är en dröm stärks för varje sekund som går, när som helst nu kommer jag vakna upp ur denna (mar)dröm och inse att inget av det som hänt hände på riktigt; att vi inte sitter i en ekonomisk knipa, att jag inte alls är psykotisk, jag inte har en depression och dessutom är arbetslös och tvingas leva på bidrag...inte har råd medmat på bordet snart och inte har nånstans att bo...

Är rädd för att vakna ur denna dröm för att senare konstatera att jag åldrats hur mnycket som helst; att jag kanske är typ låt oss säga 70 eller nåt och inte hunnit leva mitt liv alls. Att jag precis när som helst är redo för graven och reinkarnationen, för att sedan få uppleva samma sak igen

de närmsta 30 åren innan livet upphör och man måste börja forma det nya livet....ha min 30-årskris....

Men egentligen så vet jag ju att det är ju inte bara en dröm, det är sanningen i sin bästa dager. Men tänk om det ändå vore så väl...


Idioter hatar mig,

men de visa älskar mig!

Av Mrs Unique - 13 augusti 2009 11:00

 Nu sitter jag ensam här och skriver medans min man sover. det är  alltid så att han kan sova hela dagen nästan medans jag inte klarar av att sova alls lika länge,fattar inte hur han gör det o.O

fast jag har inte alltid varit den morgonmänniska som jag är nu,men det kom väl i och med att man började jobba och så.

Idag, bara han stiger upp senare, så ska vi in till stan och kolla lite second-hand kläder. Jag gillar inte att köpa nytt när man kan hitta billigare och finare/bättre kläder begagnat. Men det var ett tag då jag kunde fara ner på stan och shoppa upp kläder för flera tusen kronor (eller flera hundra euro). Vilket resulterade i dålig ekonomi så jag hade ju inte så mycket pengar över till annat senare men det gjorde ju inget då man så länge bodde hemma... Man kanske skulle kunna säga att jag fick en släng av shoppingmani eftersom så fort jag hade fått pengar var de borta igen, och jag lånade även fr att kunna shoppa.

Låter ju helsjukt så här när jag läser det men det är väl bara till å ta till sig fakta =S

Sanningen kan vara smärtsam i vissa fall...

Fast nu vet jag inte vad jag ska skriva mer i den här bloggen.

Så Hopppas ni får en bra dag alla där ute =)

Av Mrs Unique - 12 augusti 2009 19:15

Alltid,eller iallafall oftast så när jag ska gå till sängs och sova...det är då de "stora frågorna" dyker upp i mitt huvud och tvingar mig till att ännu en gång ligga vaken och fundera.

Frågor som; Varför gräset är just grönt och inte rött t.ex eller varför det bara är få förunnat att få friska och krya barn, jag menar är det inte meningen att alla kvinnor ska kunna få barn,var har det gått snett? Men om man bara ser sig omkring så ser man svaret överallt...Det är VI som är problemet, det är vi människor som förstört och manipulerat naturens gilla gång.

Tänk om nåt övernaturligt skulle hända som tvingar oss till insikt; får oss att inse att det vi gör just nu kommer förstöra för dem som kommer efter oss...Kanske det inte skulle vara för sent att ändra ödet, om ALLA bara insåg vad som är på väg att hända.

Också andra frågor som den gamla klassikern "hönan och ägget" vad kom först? Det är tydligen bevisat att ägget kom före hönan men det beror lite på hur man ser på det hela tror jag,det finns inget rätt och felsvar...

Å sist men inte minst;jag förstår inte riktigt folk som går runt och säger saker som att "det hjälper inte om bara jag försöker förändra saker och ting"  men tänk då åxå på alla andra som säger/gör samma sak.Tänk vad man skulle kunna åstadkomma om vi gick ihop som en enad trupp.

Av Mrs Unique - 8 augusti 2009 20:30


Tycker detta låter väldigt underligt att hunden skulle på egen hand tagit sig de 2000km bort som han/hon tog sig. Jag skulle istället börja fundera på "hund-nappning" eller liknande.

Och hur har den lyckats överleva alla dessa år helt ensam och övergiven? Eller kanske det har funnits någon där som tagit hand om den tills nu då en fanns på den övergivna farmen?

Någon som har förslag på förklaringar?svara gärna =)

Kramar


Av Mrs Unique - 7 augusti 2009 11:15

Jag antar att det inte har undgått någon hur fanatiskt/översexualiserat dagens samhälle egentligen är. För överallt överfalls du med information om hur du ska “få det perfekta sexlivet” eller “de bästa orgasmerna du någonsin haft”.Du kan inte läsa en tidning eller surfa på nätet utan att det dyker upp annonser eller artiklar om sex.

Och om man tänker på dem som är barn/ungdom i dagens läge så måste det ju vara väldigt påfrestande och framför allt stressande att alltid ha den där pressen på sig att man ska vara jätteavancerad och bra i sängen. Det är väl framför allt de unga tjejerna som drabbas av detta.

Liksom med allt dessa hets kring att man ska vara en “size zero” för att passa in eller anses vara någorlunda snygg. Vilket har lett till att allt fler drabbas av anorexia och bulimia.

Jag försöker leva efter det mottot att “alla är lika värda oavsett utseende, ras eller religion” men medierna gör det ju så svårt att upprätthålla detta i dagens samhälle. Människor startar krig pga oenigheter gällande religioner eller dyl. Tänk om precis alla kunde försöka leva efter just detta mottot, då skulle det inte behöva finnas krig eller mobbning och ingen skulle behöva känna sej utanför för att de kanske inte har just den där perfekta kroppen eller så?

Men det är ju bara som jag önskar det kunde vara; fred och harmoni på vår jord för det skulle alla må bra av!


Kärlek i mängder till er alla!

Av Mrs Unique - 7 augusti 2009 11:15

Varför ska alla man känner/är bekanta med och inte känner alls, bli/vara gravida just nu??

Jag hatar (eller kanske inte hatar men ogillar iallafall...?)dem som går runt med sin gravid-mage och stoltserar och vill visa upp den för alla...

Tycker ju att de som känner mig borde ju veta hur sa*ans svårt det är för mig att stå där å hålla masken, och bara le och se glad ut. När jag egentligen bara önskar och vill att de inte skulle vara gravida och i vissa fall önskar jag t.om livet ur deras ofödda barn... (det låter ju hemskt när jag skriver detta men det är så det känns för mej och jag kan inte rå för att det är så jag känner).

Fick just veta av min man (vi gifte oss 29.06.2009 så är relativt nygifta) att en tjej som han/vi känner är gravid och snart ska gå på mammaledigt...Kunde knappt låta bli att börja lipa i bilen när vi körde hem idag efter jag vart på jobb-intervju dit hon jobbar.

Och nu undrar ni kanske varför det är så här?

När jag fyllde 18 så flyttade jag hemifrån samma dag och dejtade väl ett par killar (betyder att jag hade nya killar lite nu och då),vissa hemskare än den andre.

Jag började längta efter riktig kärlek,ni vet så där som på film, "bli ihop och gifter sig och bildar familj-kärlek". Men så hände det jag väntat på;min riddare i skinande rustning på en vit häst dyker upp...

Vi blir ihop och efter ett par veckor är jag gravid,lyckan var total, trots att det inte var planerat än.

Allt är underbart under graviditeten framtill den dagen (24.6.2008) då ska åka på vårt första ultrljud...När vi kommer in i rummet med läkaren så förklarar hon lite snabbt att hon är ny och inte så bra på apparaterna än. Men vi sätter igång å vi ser vårt kärleksbarn för första gången, men lyckan går snart över till förtvivlan och sorg. Läkarna talar om för oss att han har missbildningar på arnar och ben,men även vatten i skallen...

De ber oss överväga abort eftersom han kanske inte kommer överleva en födsel,senare bestämmer vi oss för abort;för barnets skull.

Detta är lite av bakgrunden till Varför jag har så starka känslor då det gäller gravida kvinnor eller nån med småbarn...Det gör väldigt ont varje dag och jag undrar om detta nånsin kommer sluta göra ont?

Tidigare månad - Senare månad

Presentation


Hoppas du kommer trivas!



Buzzador

Fråga mig

14 besvarade frågor

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Lämna ett avtryck

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12 13 14 15 16
17
18 19 20
21
22
23
24
25
26
27 28 29
30
31
<<<
Augusti 2009 >>>

Senaste inläggen


Skapa flashcards